My Heart is aching

I am drowning in tears

How do I beary this memories?

All I want is to be Free from my Suffer

I am so Lost - Where can I hide?

Not behind "a smile" anymore cause that's my descay for sorrow

I dont't know what to think anymore

My Life is like an hurricane

I am so Lost - Where can I hide?

En tid har nu gått sen jag såg dig från mig gå.
Aldrig för jag känt så mycket sorg och smärta som då.
Jag älskade dig så.
Men de skulle visst inte bli vi två.
Varför jag inte kan förstå.

Rösten..
Viskar i örat..
Snart dags att skrämma bort ett liv..
Skrämma bort något som inte ens finns..

Men drömmen kommer vakna när det känns..
Vakna av att nånting sakta bränns..


Gränsen..
Strider du över..
Ett spöke av järn och metall..
Klampar in på okänd, främmande mark..

Hård som is, och lika kall..
Ändå var det ditt hjärta som brann..

Sömnen..
Kryper sakta..
Dags att glömma bort igen..
Glömma allt som inte ens har hänt..

Låt mörkret möta ljus..
Det är dags för elden att få brinna ut..

Mitt hjärta i kläm
Fortfarande inte tapper,
Men jag gör mina små framsteg,
Skriker på papper..

Ett krigsmur, ett fort,
Skyddad från en oskrapad lott,
Jag har iallafall lite hopp,
Iallafall lite hopp..

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland,
har du nånsin i längtan vid gallret stått
och sett hur på drömmande stigar
kvällen förtonat i blått?

Var det icke en försmak av ogråtna tårar
som liksom en eld på din tunga brann,
när över vägar du aldrig gått
en blodröd sol försvann?

I ett mörker, en stjärna lyser.
På en stig en kvinna går.
Utan kläder, förlorad kärlek, frysen hon vandrar mot ödets spår.
Inget hopp om att finna vägen, vägen mot lycka och liv igen.
Mot sin vilja men i nöd, hon slumrar trött mot något vi kallar för en långsam död.